Min bok ”Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen”

Medan de sista resterna av midsommarmagi ännu dröjer sig kvar omkring oss, kan jag med glädje meddela att min barnbok ”Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen” nu finns att köpa som e-bok.

Den passar särskilt bra för barn mellan 6-9 år (plus/minus något år beroende på om man läser själv eller lyssnar när någon annan läser högt). Under några veckor framöver går det bra att beställa den direkt från mig genom att swisha 19 kronor till 0706-259874. Skriv väsen och din e-mail som meddelande.

Senare i sommar kommer det även en tryckt upplaga, mer information om denna, och vart du då kan köpa böckerna, kommer när det närmar sig.

Framsida Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen

Vårtydor

Jag har för några dagar flytt vardagens plikter för att ostört kunna koncentrera mig på att skriva en artikel om idealism vs. kommersialism i förhållande till folkloreturism, vilket är mer intressant än det kanske låter. Men det är ändå svårt att koncentrera sig när vårvärmen äntligen har kommit och fåglarna kvittrar utanför.

Den här tiden på året var i folktron fylld av varsel och tydor inför framtiden. Kanske inte så konstigt då naturen nu vaknar ur den långa vintersömnen och allt tycks nytt och hoppfullt. Samtidigt visste man förr att det hårda, och livsnödvändiga, arbetet med sådd och skörd låg framför en. Allt hängde på att vädret blev som det skulle, att sommaren inte blev för torr men inte heller regnade bort. Slog skörden fel var hunger att vänta.

Årets första fjäril har jag sett och den var ljus, vilket lär vara ett gott tecken. Årets första gök har jag också hört men jag blev inte klok på från vilket väderstreck (kanske lika bra det för det är egentligen bara västergök – bästergök – som är något att stå efter).

Och så har bina börjat surra runt kuporna. Dem skulle man hålla sig väl med, och inte glömma bort att gå till kuporna ibland, för att berätta om vad som hände på gården.

20170512_190035-1.jpg

Valborgseldar i natten

Elden har varit avgörande för vår överlevande under svindlande många årtusenden efter årtusenden. Kanske är det inte konstigt att vi, även i de delar av världen där härden inte längre är hemmets självklara hjärta, fortfarande fascineras av elden. Eller kanske är det just för att elden inte längre hör till vardagen som vi fascineras.

En valborgskväll tillbringade jag på tåget mellan Stockholm och Göteborg. När mörkret fäll blossade eldarna upp  i natten utanför tågfönstret. Vi åkte förbi eld efter eld, i början av resan nytända och flammande och i slutet dämpade glödbäddar. Det var en fantastisk syn.

I bondesamhället tändes stora eldar vid olika högtider under våren. Det var på samma gång ett sätt att bli av med skräp, ett tillfälle att samlas och också förknippat med föreställningar om att skrämma bort häxor och rovdjur innan djuren skulle släppas ut på grönbete efter den långa vintern.

Foto: Tora Wall

Troll som konst

Jag var nära att missa en fin utställning om troll, fast den finns precis nästgårds. Lyckligtvis hade jag ett ärende till Nacka stadsbibliotek häromdagen och upptäckte Johanna Arnells utställning Bland skogens troll i sista stund (den finns kvar tills den 30/4).

Troll har varit ett älskat motiv av många konstnärer sedan förra sekelskiftet och Johanna Arnells troll  leder tankarna till John Bauer men är ändå något eget.

Just trollen är spännande eftersom de tolkas och används så olika. I dagens populärkulturella filmer är trollen ofta stora, dumma och vedervärdiga (som trollet i Harry Potter  till exempel). Troll, rätt lika de vi möter i många folksagor helt enkelt. Trollen i den här utställningen är en annan sorts troll. Jag associerar till bronsålderns spiralmönster och järnålderns drakslingor i utsmyckningarna. Nu har jag inte tänkt slå mig på konstkritik på gamla dar men som folklorist tänker jag att de här trollen ger uttryckt för trollens roll som symbol för/väktare av naturen, som ofta kommer till uttryck i tolkningar av nutidens föreställningsvärld kring väsen.

Ursäkta bildkvalitet, jag hade bråttom och det är alltid svårt med glasmontrar. Fotot gör inte alls konstverken rättvisa.

Foto: Tora Wall. Konstnär: Johanna Arnell

Foto: Tora Wall. Konstnär: Johanna Arnell

Berättelser om väsen och vad de säger oss

Igår var jag på Vikingagården Gunnes gård och höll föredrag om väsen. Det var på många sätt en trevlig kväll, att stå fram för en knastrande brasa och berätta om något man själv älskar för en publik som kommer med både kloka och intresserade frågor är förstås väldigt inspirerande.

Det fick mig också att, återigen, fundera över hur människor i alla tider tycks ha fascinerats av tanken på att det finns andra varelser, magiska och ofta bara synliga som en skymt i ögonvrån, som befolkar landskapet och delar världen med människorna. Berättelserna om väsen, som rör sig i gränslandet mellan fantasi och tro, säger mycket om oss människor och våra liv både i dåtid och nutid.

Falnad eld på gunnes gårdFoto: Tora Wall

 

 

 

 

Föredrag om väsen den 25/4

Tisdagen den 25/4, klockan 18-20, håller jag föredrag om föreställningar om väsen från vikingatid till bondesamhället på Vikingagården Gunnes gård i Upplands Väsby. Vad vi vet och inte vet, hur folklore kring väsen förändrats och vilken betydelse den hade för människor förr och har för oss idag.

Inträde 50 kr och då ingår soppa och smörgås.

Anmäl dig till Gunnes gård på 08-59084928, så att vi vet hur mycket mat vi skall ordna.

Välkomna!

Tora Wallbrastorlek (2)

Den glada påsken

Från början blev den kristna påsken glad först på påskdagen (när Jesus enligt berättelserna återuppstod) men här försköts början av firandet successivt till påskaftonskväll efter reformationen och så småningom blev påskafton högtidens huvudpunkt (på samma sätt som med julafton och midsommarafton). Numera, när påskfirandet för många inte längre är kopplat till en kristen tro utan firas av andra skäl, är påsken glad redan i början av veckan.

Målat ägg