Bellman

Här om dagen kom min sexåring hem från förskolan och berättade sin första Bellmanhistoria:

”Det var en gång Bellman, tysken och rysken. De skulle gå in i en spökgrotta. Först gick tysken in. Då hörde han en röst som sa:

– Vill du se mina gröna ögonen?

Han blev rädd och sprang ut. Sen gick tysken in. Han hörd en röst som sa:

-Vill du se mina gröna ögon.

Han blev också rädd och sprang ut. Sen gick Bellman in. Rösten sa:

-Vill du se mina gröna ögonen?

Då sa Bellman (mamma, nu kommer det roliga!)
-Vill du se mina gröna kalsonger?

Varpå den unge mannen viker sig av skratt – och jag med! Bellman historier berättade av en sexåring är slagbart roliga. Även när man hört dem ett par gånger om dan i nån vecka 🙂

Annonser

Peppar mot magsjuka

Här hemma härjar magsjukan. Fy! Det får mig att innerligt önska en omedelbar bot. Ett populärt knep, som jag bland annat hört från personal på förskolor och skolor, är att svälja hela vitpepparkorn. Det är intressant, eftersom det går tillbaka på en folkmedicinsk tradition där man tänkte att starka kryddor drev det onda ur kroppen. Peppar användes mot magproblem (och andra åkommor också.) Just nu är jag nästan frestad att prova. Fast peppar i en redan ömtålig mage…nej, jag biter nog ihop och väntar på att det går över istället.

Faran med att sova på marken. Del 3: orm i magen

Den som la sig att sova på marken och snarkade stilla med öppen mun, kunde få orm i magen sades det förr. Ormen låg sedan och gnagde i magen, vilket förstås var väldigt smärtsamt. Men man kunde locka ormen att komma fram om man höll ett fat mjölk fram för munnen, då skulle ormen komma upp genom halsen för att dricka.

Den här sortens föreställningar kom till som en förklaring till svåra magsmärtor, som egentligen berodde på olika sjukdomstillstånd. Och de berättades säkert ibland också för att skrämmas från att smyga sig undan och ta en lur i gröngräset istället för att arbeta.

Fars dag

Imorgon är det Fars dag. Inte för att vi brukar fira vare sig Fars eller Mors dag nåt särskilt men jag tror att far i det här huset skall få lite marängsviss till eftermiddagsfikat i alla fall. Någon slips skall han dock inte få (och inte min egen pappa heller.)

Jag brukar alltid få frågor om hur man skall se på ”kommersiella högtider” jämfört med ”riktiga traditioner”. Men det är ju inte så enkelt att skilja det ena från det andra – både Mors dag och Fars dag har vi fått från USA, där de instiftades av privatpersoner som ville hedra sin egen mor respektive far. De hade inga kommersiella baktankar (snarare tvärtom) men till Sverige kom dagarna ivrigt påhejade av handeln, som gärna ville se en presentdag till. Fast firande måste ju inte innebära presenter (missförstå mig inte – själv älskar jag att få paket och är inte alls främmande för att mina kära använder Mors dag som ursäkt för att ge mig ett ;)) men man behöver ju inte falla för alla reklamkampanjer som hetsar till överkonsumtion. Blommor, en kaka och något fint som man själv har pysslat ihop, det är mer än tillräckligt för att värma ett faders (eller moders) hjärta.