Gott Nytt År!

Här ute har det redan börjat dundra av raketer och smällare (eller, ja – det har det gjort i flera dagar men det har blivit intensivare den senaste timmen.) Raketer är, som ni säkert gissat, inte alls en särskilt gammal tradition (i Sverige). Däremot så förekom det att man sköt in det nya året med ett bösskott. Annars verkar nyår faktiskt inte ha varit en särskild speciell helg i bondesamhället, förutom diverse nyårsspådomar – och att niga för ny förstås men mer om det imorgon.

Gott Nytt År, allesammans!

Önskar att det fanns snö att bygga snölykta av...

Önskar att det fanns snö att bygga snölykta av…

Annonser

Om nyårsgåvor och mina fina strumpor

Det här inlägget är mest en ursäkt för att visa de fina strumporna som min sambos flinka mor stickat åt mig i julklapp. Men eftersom nyåret närmar sig tänkte jag också berätta att det länge var vid denna helg som gåvor gavs. I det gamla romarriket hölls en stor fest vid nyårshelgen och fina gåvor överlämnades av krigsherrar till sina underlydande, för att försäkra sig om deras lojalitet. Denna sedvänja spred sig norrut och blev (tror man) småningom till en tradition att utväxla gåvor vid nyår (först i de rikare kretsarna men sedan även hos vanligt folk). Någon gång på 1700-talet flyttades traditionen till julen och fick namn efter det gamla julklappsupptåget (ni vet, banka på dörren och slänga in ett vedträ, en sten eller nåt annat men en smädande vers.) Fast det fanns en annan sorts  julgåvor redan innan förstås – mat, ljus, kläder och liknande som gavs både från rikare till fattigare och tvärtom – för det är ju aldrig enkelt med traditioner. Nåja, här är i alla fall mina nya fina strumpor:

Mina julklappsstrumpor

Mina julklappsstrumpor

Tiden mellan det gamla året och det nya

Jag älskar mellandagarna. Julstöket är över, julen är firad och det finns äntligen tid att ta det lugnt. Läsa julklappsböcker, äta choklad, kanske gå på en julpromenad och inte behöva laga mat eftersom kylskåpet fortfarande är fullt. När jag var liten läste jag en bok som hette ”Ett veck i tiden”. Jag minns inte riktigt vad den handlade om men titeln har fastnat i mina tankar, just för att jag tycker att veckan mellan jul och nyår är som ett veck i tiden. Tid som egentligen inte existerar, dagar då man kan göra vad man vill och inte behöver bry sig om resten av världen. Det gamla året har ebbat ut och det nya har inte börjat ännu och där i mellan finns några vackra, vemodiga dagar utanför tiden.

Vackert rött men ack så farligt

Vintersolstånd och julöl

Idag är det vintersolståndet, dagen då mörkret börjar ge vika och vi åter går mot ljusare tider. Det är också Tomasdagen, den dag då  julölet skulle vara klart för avsmakning, på den tiden man bryggde sitt eget öl till jul. De sakerna hör på sätt och vis samman med varandra. Julen är en högtid där olika kulturer och traditioner smält samman till den jul vi idag känner. En fest vid midvintertid, för att fira att året vände och att våren och sommaren var på väg, hölls med stor sannolikhet under forntiden. Vi vet kanske inte mycket om dessa fester men de är grunden till den fest vi firar idag. I norden verkar det som om många olika fester hölls under vintern under vikingatid – en av dem var midvinterblotet men exakt när det hölls vet vi inte. En av de få inslag i julfirandet som vi känner till är att ”dricka jul”, som verkar ha varit en rituell skål (dryckesritualer var ett viktigt inslag i kulturen) till gudarnas ära. Ordet jul går alltså långt tillbaka i tiden och var namnet på högtiden långt innan den jul vi idag känner hade formats.

Lussekatter

Strax innan lucia kom min son hem från förskolan och meddelade att man äter lussekatter för att förr i tiden trodde man att den den gula färgen drev bort mörkret och skyddade mot det onda. Jag satte en klunk te i vrångstrupen och kastade mig in i en entusiastisk förklaring om folktron kring den farliga lussenatten, de traditionella formerna på julbröd och deras ursprung, ungefär när man började äta dem vid Lucia och när saffran blev en vanlig krydda. Summan av kardemumma var förstås tänkt att bli att de saffransgula lussekatterna inte har något med att driva bort mörker eller skydd mot ondska att göra men jag hade knappt börjat förrän jag blev avbruten av ett artigt: ”Tack så  mycket, det var intressant men du har fel och nu måste jag leka.”

Lussekatter

Lussekatter

Annadagen – dags att börja julstöka på allvar!

”Anna den granna, kommer med kanna.” Detta rim speglar Annadagens betydelse som märkesdag i bondesamhällets år (Anna var också namnet på Jungfru Marias mor, alltså Jesus mormor men det är av mindre betydelse i detta sammanhang :))

Det är många julsysslor som man skall ta itu med på Annadagen: julölet skall vara klart att smakas av för första gången (det är ölet som bärs fram i kannan förstås), julbaket skall påbörjas, lutfisken skall läggas i blöt och så skall man börja med ljusstöpning och julbyket. Ja, inte alltihop på en gång förstås. Det här är en uppräckning på julförberedelser som nämns i olika källor från olika delar av landet i samband med just Annadagen. Men man kan väl säga att julstöket trappades upp efter den 9:e december – det var mycket som skulle hinnas med för att allt skulle bli klart till jul.

Själv har jag börjat julbaka, det brukar jag hålla på med till nyår ungefär…

Julbak

Julbak